Det här är väl inte särskilt förvånande med tanke på att privata Citymail tagit över mycket av utdelningen i Stockholm, och som vanligt när det gäller privatiseringar har kvaliteten på tjänsterna blivit sämre när de anställda stressas för att verksamheten ska effektiviseras. Stressade, konkurrensutsatta brevbärare lägger breven i fel brevlåda.

Men när det samtidigt kommer rapporter om att lågutbildade får sämre sjukvård och uppvisar högre dödstal i behandlingsbara sjukdomar, då kan klassanalysen inte undvikas. Det finns tydliga, påtagliga och ostridbara tecken på att vi bor i ett land som ännu är långt ifrån jämlikt. Dagens underklass ser bara annorlunda ut än den gjorde för femtio år sedan.

Från demonstranternas sida hade man bestämt sig för att hålla sig till konfrontativt ickevåld, det vill säga att inte slåss eller förstöra saker. Istället försökte man tränga sig förbi polishästarna, springa runt polisens avspärrningar eller klättra över taken på husen. Polisen praktiserade istället sitt våldsmonopol och angrep demonstranterna med chockerande aggressivitet. Efter att ha stängt in demonstrationståget i en gatukorsning körde man med full fart in med piketbilar i folkmassan, och galopperade efter utbrytare med polishästarna. Flera personer blev skadade, och många chockades efter att ha behövt kasta sig undan när polisen red och körde rakt mot dem. Att hetsa människor som inte slåss kan bara tolkas som att man vill provocera fram en våldshandling för att få en ursäkt att slå ner med full kraft mot de demonstrerande.

polisen i Lund igår

Varför polisen kände att de behövde gå på så hårt mot demonstrationen är svårt att förstå, men när man läser rapporteringen i liberala dagstidningar påminns man om varför samhället har så lite sympati för vänsteraktivister. Här framställs demonstranterna i vanlig ordning som det aggressiva elementet, och bilder på de maskerade personerna föredras framför bilder på mer konventionellt klädda demonstranter med barnvagn. Att svartmåla och främmandegöra den autonoma vänstern är ett led i att ogiltigförklara deras idéer. Tanken att bostadslösa ungdomar ska få bo i kommunens tomma lokaler utan att betala är helt enkelt ett allt för stort hot mot den marknadsliberala världsordningen där den mest fundamentala grundstenen är äganderätten. Om folk bara kan ta saker utan att betala marknadsmässiga priser faller ju hela poängen med den kapitalistiska ekonomin.

En ockupation där det resonemanget tydligen inte gäller är den som pågår i Palestina. För varje år äter sig israeliska bosättare längre och längre in på palestinsk mark. Här handlar det inte om bostadslösa ungdomar som behöver någonstans att bo, utan om religiösa fanatiker som tror sig ha en gudomlig rätt att begränsa och stjäla andras levnadsutrymme. För till skillnad från de tomma kommunägda husen i Lund är Västbanken och Gaza två extremt tätbefolkade områden. Jag vill se Skånes poliser försvara bönderna på Västbanken. Om de behövs så är det där.

En annan ockupation

Här finns en mer rättvis rapportering om vad som hände i Lund igår.

Någonting känns fel. Tar en klunk kaffe. Någonting känns definitivt fel. Går fram till fönstret, drar upp persiennen. Spanar ut för att avläsa vädret. Verkar mulet och lite kyligt. Går tillbaks till bordet. Något saknas. Något gör att den här dagen inte riktigt kommer igång. Fingrarna trummar mot bordet. Slevar in mer müsli, klunkar kaffe. Blicken flackar runt i rummet utan att hitta något att fästa vid. Vad saknas?

Det är morgontidningen. Det är den lilla storstadens Bonniersägda morgontidning som borde ligga på bordet framför mig och presentera den liberalt korrekta synen på vad som hänt ute i världen under dygnet som gått. Det var nu månader sen jag flyttade ifrån den lilla storstaden och sade upp min prenumeration. Men ändå. I morgonrutinen saknas den fortfarande. Den tjocka, grådaskiga tidningen full med bostadsannonser om bostadsrätter som jag inte har råd att köpa. Full med de internationella nyhetsbyråernas globala men västanpassade rapporteringar från segdragna konflikthärdar som ingen längre verkar bry sig om. Full med intima reportage om leende näringslivstoppar och deras syn på finanskrisen. Och så ledarsidan som alltid börjar bra med en beskrivning av ett aktuellt problem, men slutar helt åt skogen med en slutsats som alltid kräver mer frihandel och mindre anställningsskydd. Jag saknar att börja dagen med irritationen över ledarskribenternas högerretorik kvar i bakhuvudet. Känslan gav ett visst driv.

Numera försöker jag ersätta morgontidningen med morgonradio, vilket funkar ganska bra om man lyckas pricka in P1:s ekonyheter. Problemet är att det inte går att skumläsa radionyheter. Man måste ha full koncentration och tugga tyst för att inte müsliljuden i huvudet ska överrösta radiorösten. Det går inte att först läsa framsidan, sen skumma rubrikerna och till sist bestämma sig för vilka artiklar man ska fördjupa sig i. På radion är det allt eller inget.

På sistone har det dock kommit sig så att jag vaknat lagom till Ring P1 09:20, och jag har börjat fundera på om inte Ring P1 egentligen är ett rätt bra substitut till morgontidningen. Istället för en västvinklad tillrättalagd världsbild får man ett totalt kaos av åsikter, tvivelaktiga fakta och subjektiva framställningar. Det är total anarki. Ingen redaktion som tar ansvar och ingen kvalitetskontroll. Lite som den berömda ”bloggosfären” antar jag, fast i gammelmedia, och med roliga dialekter också. Och en viss överrepresentation av sjukpensionärer, studenter och arbetslösa, eftersom det är de som är hemma på vardagsförmiddagar. Programmet bjuder på en världsbild där allt är svartvitt, allt är politikernas/företagens/invandrarnas/EU:s/Wanja Lundby Wedins fel, och lösningen väntar runt hörnet i form av nykterhetsrörelsen/den gamla hederliga socialdemokratin/Svenska kyrkan/lägre skatter/mer lagstiftning/miljöbilar/mer pengar till grundskolan. Vid programmets slut lämnas jag ofta med samma känsla som efter att ha läst den liberala ledarsidan: Ni har rätt, men ni har så FEL! Ett visst adrenalinpåslag är inte heller ovanligt.

Ibland skrattar jag också. En man ringer in och försvarar sexköpare genom att hävda att sex är en mänsklig rättighet. Nästa dag ringer en upprörd kvinna och undrar hur det kan vara möjligt att män tror att sex är en RÄTTIGHET, det är ju en ömsesidig handling mellan två samtyckande individer, vi är väl inte DJUR? Två samtal senare ringer en upprörd dam. Hon är hundägare och förstår inte hur man kan vara så orättvis mot hundarna att man jämför dem med män…